en pedagogs reflektioner

Under denna termin har jag haft VFU eller praktik som det även kan kallas, på en förskola centrerad lite väster om centrala Göteborg. Under alla mina tre år hittils på högskolan har jag varit på 4 olika, denna inräknad. Jag vill dela med mig av denna terminen med er, mina läsare.

Fick placering på en avdelning som har haft samma arbetslag i 9 år, de kunde varandra utan och innan. Hade tydliga riktlinjer samt att de alltid fokuserade på samma saker och backade alltid upp varandra i dispyter med andra avdelningar samt emot förskolechefen. Denna förskolan främst denna avdelning hade en jämnställdhets-profil, verkade mycket för att arbeta bort könroller och makten som tillkommer. Förskolan verkar även för att mota bort de egenskaper som förekommer samt tillkommer när du har ett kvinnligt alternativt ett manligt kön. Tjejerna är alltid "söta, duktiga fina". Medans killarna är "starka, coola, hårda". Detta var något som dagligen arbetades med då barnen själva var relativt uppmärksammade på det. Samtalade mycket om detta med min handledare och hennes kollegor och de hade alla samma uppfattning, att det har sett bättre ut på avdelningen. Då barnen som just nu är placerade där är svåra då filmen Frozen (Frost) samt filmen Avangers har satt spår på tjejerna och killarna, det är mycket "pang pang" hos pojkarna medans tjejerna sjunger sånger med klänningar osv. Jag kan tycka att det är tråkigt då det blir omedvetet påtvingat från samhället och från kompisar. Detta var något som pedagogerna på alla avdelningar samt barnen och pedagogerna kunde samtala om, dagligen. Jag inspirerades av avdelningen samt deras pedagoger över hur de orkade och de viljan samt drivkraften de hade, att vilja förändra. Verkligen. Kommer skriva mer om jämställdhet i annat inlägg.

 

Men något jag också vill lyfta är detta; när barnen gjorde något som andra kan uppleva som riskabelt så var pedagogerna på min VFU väldigt tillåtande, vilket jag uppskattade väldigt väldigt mycket. Att barnen fick lära känna sig själva och situationen utan att någon stoppade dem. Att klättra upp i ett träd som stod på gården som inte var särskilt högt upp, men om ett barn klättrade upp där och trillade ner så har det antagligen lärt sig om sin egen samt trädets egna begränsningar. På detta sätt är jag uppväxt, när jag var liten så fick jag själv testa hur det var att klättra upp någonstans och ramla ner (fick alltid tröst när jag behövde) men jag lärde mig själv, jag fick vara nyfiken. Jag tror det är jätteviktigt, att vi låter barnen få vara nyfikna och inte stoppar dem om vi själva inte anser att situationen är okontrollerbar. I Läroplanen för förskolan (Lpfö 98 rev-10 s9) står det att verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet.

Under denna termin skulle vi göra 5 fältdagar utöver våran VFU, tre dagar innan och två dagar. Innan vi kickade igång våran VFU skulle vi lära känna barnen och se så att ens didaktiska material passade in på ens placering. Och jag tyckte faktiskt det gjorde det, eftersom både pedagogerna och barnen satalde mycket om språk och gjorde mycket språkliga aktiviteter, varje samling, varje dag. Efter VFUn hade vi två dagar för att se över materialet igen, hur vi skulle kunna använda det mer och om barnen fått ett intresse för det. Vilket jag uppfattade att barnen gjorde, när jag plockade fram min påse blev dem glada och visste precis vilken sång de ville sjunga när de fick upp just precis den där symbolen. 

 

Referenser;

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442